Strömmingsfiske

 
Eftersom vädret var toppen tillbringade vi lördagen vid svärföräldrarnas sommarstuga.
Tomas gick och småpratade hela förmiddagen om stekta strömmingar.
Så när Aron blev tillräckligt trött av allt badande, packade vi ihop lite mat och strömmingsnät i båten.
 
Vill man ha strömming är det bäst att söka sig ut i havet till grunda ställen där de leker.
Tack vare dagens teknik är det lätt att hitta "djup kurvor" på sjökortet via gps. 
 
 
Har man hittat strömmingens lekplats är det bäst att lägga ut näten och genast ta upp dem.
Näten kan fyllas på några minuter.
I vårt fall var vi endast ute efter att få mat för kvällen
 Första gången vi la ut näten, var vi på fel ställe,
för nära land, men det gungade lite för mycket så kärringen envisades med att vara så nära land som möjligt.
 
 
Men där hade hon fel :/
 
Bara att acceptera våghöjden (som egentligen inte var så stor men tillräckligt för att mor ska känner sig lite orolig) och köra längre ut. 
Där hittade vi dom, snabbt hade vi 65 fina strömmingar.
Räckte gott och väl
 
Aron lika nöjd att vara på havet som alltid :)
Men den där nappen?
Borde han inte sluta med den snart?
Kanske någon liten fiskbaby i havet skulle behöva den? Hmm... inte lätt när man är liten och dessutom är den är så otroligt god 
 
 
Under tiden vi väntade på att strömmingen ska gå i nätet gick vi iland på en ö.
Jag har ju lite svårt att sitta stilla så jag passade på att se världen och havet från ett annat perspektiv.
 
 
Vädret fanns det det inget att klaga på men däremot det kalla vattnet.
Hade så stor lust att ta ett dopp men det räckte gott och väl med att ha fötterna under vattnet en liten stund.
 
Tomas skor då?
Ja vi är väl ändå lite olika :)
Jag gillar mina rosa (icke äkta) crocs och han föredrar, ja vad skall man kalla såna skor för?
Var och en med sina egna stilar ute i det folktomma havet :) :)
 
 Strömmingen är lätt att få lös ur näten. 
 
 
 
 
Eric och Isac hjälpte glatt till att reda ut näten när vi kom iland
 
 
Hungriga i magen efter många timmar till havs fick vi äntligen strömmingen på "muurikka".
Ordentligt med smör när man steker:)
 
Som vanligt sitter mor och väntar med sin tallrik att maten nångång skall bli klar.
Men det är så att Tomas är betydligt duktigare än mig på att göra mat :)
 
 
Alla tycker inte om stekt strömming men den som inte äter strömming går miste om mycket,
för visst vattnas det i munnen
när man ser dom knapriga gyllenbruna stekta strömmingarna.
För att inte tala om doften som sprider sig runt sommarstugan en solig stilla afton ute vid havet...