Harklockans Finn-Anno
Äntligen har vi fått hem Anno från Harklockans kennel i Boden.
Som vi har väntat.
Vi började söka ny valp redan för 1,5 år sedan. Har haft flera på gång, antingen har tiken gått tom eller så har vi varit för långt bak i kön.
Men nu hade vi sån tur, tack vare
rätta kontakter så vi fick välja andra tiken
av Solstrimmans Finn-Viivi och Alapörken Fredi.
Viivi var dessutom Jannas halvsyster.
En fin valp som har anpassat sig bra hemma hos oss.
Lynnet är perfekt.
En trygg och stabil valp och i mina
ögon den sötaste och vackraste lilla stövarvalpen i världen.
Dom första dagarna hon har varit hemma hos oss har vi tagit det mest lugnt.
Hon har hittat sin plats här inne i huset. När hon blir trött söker hon sig själv dit och vilar.
Med sig har hon sin röda snuttefilten som följde med från Boden.
Viktigaste för den lilla valpen nu är att när hon vilar får ingen störa.
Hon måste få vara ifred.
Jag var lite orolig i början hur det skulle fungera med barnen. Men dom acceptera det direkt.
Lilla Aron är lite, lite rädd för valpen så han tycker bara det är skönt när hon sover :)
Vi samlade alla barn en kväll och läste igen dom viktigaste,
enklaste reglerna när det gäller valpar.
Dom lyssnade noga och jag märker hur dom verkligen anstränger sig att göra det bästa
för att valpen skall må bra:)
Intressant att se vilken reaktion " moster Janna" hade på valpen.
Lite osäker först, klumpig också :) valpen tydde sig till henne genast.
Små stunder har dom fått vara tillsammans.
Janna är på något sätt rädd för henne och väldigt försiktig.
Blir det för mycket bus söker hon sig undan.
Anno älskar när hon få leka med barnen.
Så roligt att se hur dom tycker om den lilla krabaten.
Tror och hoppas att det kommer att bli en riktig harpiska av henne.
I allafall när man ser på hennes stamtavla så är det
något av det bästa man kan hitta både inom jakt och utställning.
Idag tog vi med henne till skogen första gången. Kaffe och fika med.
Ungefär 10-15min fick hon känna på hur det är att springa fritt i skogen.
Hon stortrivdes i skogen bland mossa, kottar, blåbär och kvistar av alla de slag.
Sen blev hon trött och la sig ner mellan oss.
Det är då man skall packa ihop och avsluta "jakten" inte trötta ut henne.
Det blir intressant att få följa med och se hur vår lilla krabat utvecklas under dom närmaste åren.
Inkommande jaktsäsong tror jag nog att det är Janna som kommer att sköta hardreven..
Våran lilla Anno får vara med på sidan om och lära sig hur riktiga harpiskor skall fungera. Ett, tu, tre kanske det blir ett litet drev före jultomten kommer.
Bästa leksaken hittills, baktassen av en hare :) Bra början....
