Säljakt
Säljakten är kanske inte den vanligaste jakten.
Svårt att beskriva vad och hur jag känner för säljakt.
Det är något mäktigt och skrämmande på samma gång över det.
För min del räcker det gott och väl med 1 eller 2ggr säljakt/år.
Havet är stort och lever sitt eget liv. Dom stora isflaken eller pack isen
lever och rör sig också på sitt sätt.
Ifall något skulle hända är man ganska utelämnad.
Där ute i bottenviken, utan mobilteckning och med hav och is runt sig så långt ögat når.
Att lämna 4 barn hemma och bege sig ut på säljakt låter kanske knäppt i mångas öron.
I mitt inre finns en röst som säger: Är det värt?
Ändå är det något som drar mig dit.
En spänning och en utmaning att bege sig ut till denna vildmark.
Varför vi jagar säl är att sälar ökar hela tiden.
Vart efter sälstammen ökar så minskar fisken i havet och ställer till problem för fiskare och deras redskap. Det som också drar en ut är spänningen och den storslagna naturen. Jag har svårt att med ord förklara hur mäktigt och vackert det är.
Gråsälen får man jaga fritt men licens behövs för vikare.
Att ensam bege sig ut till havet på säljakt är nog inget jag rekommenderar.
Vi, jag, min man Tomas och vår vän Magnus, som har bra erfarenhet av säljakt,
körde bil norrut med båt på släp för att snabbare komma ut till pack isen.
Redan för två veckor sedan gjorde vi ett försök. Då såg vi endast en säl som bara höll sig i vattnet.
Vi konstaterade snabbt att vi var ute väl tidigt och kom överens att göra
ett nytt försök om två veckor.
Rätt beslut . Det blev en lyckad jaktdag.
Kikaren är en viktig detalj som inte får glömmas hemma (provad sak).
Visst kan man se sälen utan den men det är bättre att upptäcka sälen i tid
på långt avstånd så man kan planera hur man skall smyga sig inom skotthåll.
Båten kan man inte lämna obevakad. Isen rörs och kan dela på sig.
Min vikare som jag sköt låg långt in i isen.
Tomas stannade i båten och kunde följa med genom kikaren.
Tacksam över att Magnus följde med och guidade.
Att ta sig fram på isen är en risk. Vi fick gå rätt så lång.
För varje steg man tar är det säkrast att känna efter hur tjock isen är.
Dom sista 100 metrarna kröp och ålade vi oss fram.
Jag sköt vikaren på 120 meters avstånd. Kulan träffade exakt rätt.
Det måste vara en ögonblicklig död annars ränner den ner i vattnet och försvinner.
Ibland är man tvungen att slakta sälen på stället om den är stor och tung.
Min lilla vikare orkade jag dra till båten.
Lätt var det inte, genom blöt av svett innan jag var fram.
Det heter
"det man sår får man också skörda"
men här är det
"har man skjutit då skall man också slakta"
så jag vill absolut sköta den biten också.
"Killarna" var snälla och gav mig instruktioner och det gick hur bra som helst.
Ett vackert skinn fick jag :)
Mitt på dagen tog vi matpaus.
Det blåste kallt men vi hittade ett perfekt, lä ställe att grilla på.
När alla steg ur båten, ankrade vi fast den ordentligt i isen och hade ett långt band från båten till rastplatsen.
Vi tog levern av den lilla vikaren jag sköt och stekte den och åt.
Ja, smaken är som baken men jag tyckte det var riktigt gott där ute på isen.
Magnus var utrustad med ett litet kök, där vi stekte levern
Isflaket vi rastade på var stort.
Pack isen kan sträcka sig över flera kvadratkilometrar.
Trots storleken räknade vi ut att det rörde sig med 1km/h
Tomas fick skjuta en stor, gammal gråsäl på 2m :)
Ett stort och fint skinn
En underbar "resa" fick vi. Saldot blev 4 sälar.
Igen en jaktupplevelse rikare.
Men alltid skönt att stiga iland.
Man är tacksam att komma hem välbehållen till sina små älsklingar och att allt gick bra....nästan ;)
20 meter från land körde vi på en sten så propellern gick sönder...he he, sånt är livet :)
