Mörka november
Två veckor har gått sen vi var till Gällivare. På dom två veckorna har jag
inte hunnit vara varken ut på havet eller i skogen.
Jag märker ganska fort att humöret dalar neråt och längtan ut i naturen gör mig på sämre humör.
Jag är beroende av det!!!
Hur som helst hade vi planerat in att på tisdag när både Tomas och jag har ledig dag då får vädret vara hur som helst, men ut till havet för att både fiska och släppa Janna på någon ö ska vi.
Någon bössa tog vi inte med oss.
Nej, den här gången nöjde vi oss med att få höra Janna jaga och att få hem lite fisk.
Stor orsak att jag inte hinner ut är den mörka tid vi är i nu. Endast några timmar ljust/dag.
Idag startade vi hemifrån innan det blev ljust.
Började dagen med att lägga ut några nät som vi senare på hemvägen tog upp.
Trots att det verkade vindstilla på land
så blåste det ute till havs.
Jag är noga med hur jag klär både mig och Aron när jag vet att vi skall ut till havet. Har man provat några ggr på att frysa så lär man sig med tiden.
Bättre ha för mycket kläder på sig än för lite.
När näten var utlagda styrde vi båten till en ö för att släppa Janna.
Janna alltid redo för jakt
Idag lämnade vi bärstolen hemma och hade Aron att gå själv. Såå duktig!!!
Det går ju lite långsammare att ta sig fram.
Men vad gör det, bara bra att ta det lungt man
hinner ju se mer av naturen och mor hinner
ta kort av allt och inget så mycket hon vill.
Ibland behövdes en hjälpande hand.
Mossan är så våt och hal på stenar och berg den här årstiden,
säkrast är att hålla handen trots att "KAN SJÄLV" ljöd i skogen.
Som farsdags present hade Aron gjort åt Tomas tändkottar på dagis.
Dom hade vi användning av idag.
Aron ville ju absolut tända dem själv men förstås med pappas hjälp :)
Dom fungerade perfekt.
Skall absolut tillverka mera tändkottar hemma att ha med i jaktväskan.
Aron blir oftast trött och gnällig efter han har ätit.
Det har blivit lite till rutin att efter grillkorven sover han en stund.
Han tycker om att krypa upp i min famn och bara mysa.
Jag njuter också av det.
Att sitta tyst vid elden och bara lyssna till ljud från naturen.
Lång borta hör man Jannas drev.
Automatiskt börjar kroppen sakta gunga.
Ännu vyssjar jag honom som en liten baby, haha :) men det är skönt.
Vi njuter båda två och Aron somnar.
Idag gjorde vi en skön bädd åt honom av granris där han sussade sött:)
Under tiden Aron sov följde jag med hur Janna jobbade.
Idag hade hon ett sök på 35 min innan skrikupptaget ljöd och drevet var igång.
Hade tänkt fotografera haren men tyvärr fick jag inte den möjligheten för haren sprang och gömde sig under en sommarstuga och där tog jakten också slut :/
På väg hem vittjade vi näten.
Så otroligt kallt om händerna den här årstiden att plocka upp nät och ta lös fisken.
Aron var överlycklig för varje pytte liten fisk som vi fick.
Ni kan gissa hur hanskarna och snuttetrasan "doftar" och ser ut när vi kommer hem :)
För mig gör det inget, det går alltid att tvätta och det som inte går att tvätta slänger vi bort.
Jag vill att han ska få vara med och lära sig allt om både fiske och jakt.
Då måste man också få känna och
hålla i en fisk både utan och med hanskar :)
Strax innan mörkret föll kom vi hem.
Lagom mängd fisk fick vi, både sikar och feta abborrar.
Det bästa jag vet är just sådana dagar som idag.
Vi hann med mycket på dom få timmar det är ljust ute.
Trots att november är en mörk månad och solen knappt orkar titta fram
finns det ändå tillfällen att njuta av ljuset i några timmar.
