Det efterlängtade skrikupptaget
Efter sju sök med Janna och hon inte har fått upp en enda hare börjar man mista hoppet.
Misstänkte noskvalster så vi började behandla henne mot det.
Antingen har hon haft noskvalster och behandlingen börjat hjälpa eller så har hon bara haft svårt att hitta haren nu när lövfällningen är här.
Nu äntligen fick hon upp haren och det efterlängtade skrikupptaget kom. En härlig känsla, att igen få följa med drevet.
Vi släppte hunden tidigt på morgonen för att låta den söka upp ett nattspår medan
nattslagen ännu är färska.
Jag njuter av att vara ute i naturen trots att inget händer.
Ändå går man ju och småväntar på att hunden skall hitta haren och väntan kan bli lång...
Här ser man hur haren ligger i sin lega
Gott om tid att vänta.
Man hinner äta en korv...två korvar (älskar grillad korv), dricka kaffe, äta igen..Ingen brådska :P
Tänkte nästan ge upp när Janna går på slag (hittar spår)
Upptaget lät inte vänta på sig och drevet var i full gång.
Skrikupptaget kan ni höra på min FB sida https://www.facebook.com/marina.rintamaki
Drevet varade en timme
Aron försöker också följa med Jannas arbetet
Aron var mera busig än vanligt.
Ibland ville han inte alls gå, helst krypa.
Snutte trasan fick också lida en hel del....Tålamod krävs med en två åring.
Men glädjen över Jannas fina drev gjorde allting mycket roligare, t.o.m. roligt att byta bajsblöja i skogen inte bara en utan två...:)
Vi avslutade dagen med att Aron ramla ner i ett djupt dike. Som tur fanns det inte mycket vatten där men någon konstig, äcklig gyttja som luktade hemskt :/
Bara att packa ihop och åka hem...
Ingen jaktdag är lik en annan man vet aldrig hur dagen ser ut.
Det är just detta som gör att jakten blir så spännande och man vill ut igen..
Ett par dagars vila för Janna så gör vi ett nytt försök
Ojoj, vilken dag! ;) Gulla-Aron <3